I Blekinge används vattenskoter och mobil pråm när elkabel läggs i sjö. – Det gör allt enklare än att jobba med en traditionell båt, säger Ola Karlsson, som driver sjöentreprenadföretaget Tärnöbolagen. Oväntat tyst och mjukt bogseras den mobila pråmen ut i den höstkalla sjön av en vattenskoter. Kabeltrumman rulllar stadigt ut den svarta elkabeln och likt en orm ringlar kabeln fram över pråmen – innan den dyker ned i vattnet. Allt medan Ola Karlsson från Tärnöbolagen med vaksam blick kontrolleraratt arbetet går rätt till. Kabeln får inte rullas ut för fort men inte heller för sakta. – Vattenskotern är ett fantastiskt hjälpmedel. I jämförelse med en båt är den smidig att komma fram med och lätt att hantera, dessutom rolig att jobba med. Vi kommer åt även de svåra platserna. Och eftersom den saknar propellrar så rörs inte botten upp, vilket är bra ur exempelvis miljösynpunkt, säger Ola Karlsson. Platsen är LIstersjön i Blekinge, drygt en mil från Kallinge. Här ska luftledningar ersättas av kabel i ett led att modernisera och säkra eltillförseln. På uppdrag av Eon har Infratek ansvaret att genomföra projektet, och som underentreprenör har sjöentreprenadföretaget Tärnöbolagen anlitats. Genom att dra elkabeln i Listersjön blir dragningssträckan kortare. Området runt sjön utgörs av naturreservat och här finns en vattentäkt. Allt detta gör det enklare att dra ledningen i vattnet. – Det går snabbare om förutsättningarna är rätt. Att bottenundersökningarna är gjorda i förväg, så vi vet hur det ser ut och hur mycket skyddsrör som behövs. Här i Listersjön har vi optimala förhållanden med mjuk sandbotten, förutom vid landfästena där vi lagt skyddsrör om 100 meter i båda änderna av sjön, som skydd mot exempelvis vassa stenar, berättar Ola Karlsson. Pråmen glider behagligt fram genom vattnet, på väg mot viken bakom den utskjutande landremsan. Den mobila pråmen köpte Ola Karlsson en gång i tiden av försvaret och den passar utmärkt för sjöläggning. Den är bygd av aluminium och vikten är två ton, med bärighet om cirka 10-15 ton. Pråmen går att montera ner snabbt: på mindre än två timmar plockas delarna isär och pråmen paketeras om för lastbilstransport. – Hela rubbet blir bara fem gånger två meter, säger Ola Karlsson. Han kastar med jämna mellanrum ut oranga bojar för att markera leden där elkabeln läggs. Vattenskotern är utrustad med gps och sonar. Det gör det möjligt att skanna botten innan ett projekt och kontrollera vattendjup och positionsbestämma hinder. – Vi filmar också kabelläggningen från vattenskotern, med en kamera ned i vattnet. Kabelns positioner, exakt var den ligger, sparas och överlämnas på ett usb-minne till kunden, säger Ola Karlsson. Bogserbåten glIder in mot land medan vattnet kluckar. Nu dras kabeln upp på land med hjälp av traktor och passerar en väg, innan den når kraftstationen. – Landinfästningen är kanske den mest kritiska delen, att komma in med kablar och skyddsrör. Det är lite väl långgrunt på vissa ställen, djup är viktigt. Men jag är positiv och ser bara möjligheter, skrattar Ola Karlsson. Vanligtvis brukar det handla om en kabel att handskas med. Här ska tre kablar in i kraftstationen. Och genomförandet sker i ”fel ordning” – på botten ligger två gamla kablar från 1970-talet under den nya ledningen. Det gör det svårt att komma åt. Normalt sett hade de gamla kablarna plockats bort först, men här måste de tas bort sist. Den nya kabeln behöver vara i drift för att säkra eltillförseln när de gamla tas bort. – Det är lite som att öppna paketet innan man slår in det. Man får jobba baklänges. Det är svårt veta skicket på de gamla sjökablarna. Så länge de ligger orörda går det bra, men när vi börjar röra dem för att skarva in dem i kraftstationen kan de falla isär och mer eller mindre smulas sönder. Gäller att böja dem långt ut och mjukt, menar Ola Karlsson. I samband med att den befintliga äldre kabeln plockas upp, kommer ett elverk med elektrisk upptagning att användas i stället för hydraulik. Detta för att minimera risken för kemikalier och olja, med tanke på vattentäkten. När den befintliga ledningsgatan ska rivas, och stolparna tas bort, blir det svårt att komma fram utan att göra åverkan i naturreservatet. För att minimera avtrycken och markpackningen kommer en ATV med larvfötter att användas. Text: Micael Goth redaktionen@entreprenadaktuellt.se